Som jag har lärt mig kallar vi Nordamerikasursprungsbefolkning
felaktigt för indianer. Som samlingsnamn säger många
av dom jag träffat First Nations. Många säger namnet på den stam
de tillhör, exempelvis blackfeet, hopi, crow, zuni eller shoshone.
Många säger inte att de inte bor i reservat utan i nationer.
De har mycket de delar. En stor och stark tillsammanshet,
men de är också alla unika människor med egna talande hjärtan,
precis som du och jag. Här kommer orden indian och reservat användas,
eftersom det var de som publicerades i reportaget. För mer kunskap
kontakta Katrin Gunnarssons, www.ursprungskallan.se
INDIANMÖTE - En resa mellan två världar
Göteborgs-Postens helgbilaga två dagar den 9 mars 2002.
Vi åker in i universums centrum en stjärnklar kväll.
Vår guide hopi-indianen Milland Lomakema sjunger livet,
hans hand trummar hjärtats rytm på ratten.
Han ler för vi har kommit hem.
Hem till hopi-indianernas reservat i Arizona, USA.
Vi reser i nitton dagar
Det är natt på ett litet motell i amerikansk småstad
och Curly Bear Wagner, blackfeetindian skrattar.
Han gör det ofta och då rör sig hans två långa
röda hårflätor som om de dansar.
Vi pratar om att leva, såren, glädjen, kärleken,
om det som varit och det som kanske kommer.
På teven flimrar en basketmatch och Curly Bear minns:
- Vem är du? Du går på collage och är en duktig idrottsman, men
vem är du egentligen? frågade min farfar mig när jag var arton år.
Jag hade inget svar för jag hade aldrig funderat på det.
Då sa min farfar, du är vattnet, stenen, fisken, gräset, himlen.
Ni hör ihop och är beroende av varandra.
Utan varandra kan ni inte leva.
Vilka är vi? Vem är jag, du? Vad styr oss?
Vad är egentligen viktigt? Vad kan vi göra?
Hur ska vi leva? Vi människor världen över måste
börja ställa oss de här frågorna, säger Curly Bear Wagner.
I indianernas värld är alla människor syskon.
Möts vi och lär av varandra kan världen förändras.
Enligt indianerna lever vi i en vilsen tid.
Vi lever i obalans med naturen,
tänker för kortsiktigt och känner inte oss själva.
Resan jag är på är enligt indianerna början på förändringen.
I hotellrummet bredvid det som Curly Bear och
jag delar denna natt sover "Blue Sky Woman"
eller Katrin Gunnarsson från Falkenberg.
Det är i henne resan börjar.
En väntad gäst
Ee-nees-too-wah-see, blackfeetindian väntade.
Han hade redan sett Katrin Gunnarsson och hennes gåva
i en profetia. Gåvan att skapa möten som leder till förändring.
I indianernas livsfilosofi är livet en cirkel där allt hänger ihop.
1995 dör Katrins häst och hon får ut försäkringspengar
för sin döda vän. När hon arbetade för Greenpeace
kom hon i kontakt med indianernas livsfilosofi
och kamp för att upprätthålla sin kultur. Det blir självklart
att skänka pengarna från sin döda vän till deras kamp.
Hon anordnar en indianfestival på en äng utanför Falkenberg.
Det blir succé. Pengarna växer och Katrin åker till USA och
skänker pengarna till tre olika indianreservats barn- och
ungdomsarbete. När hon åker igenom blackfeetindianernas
reservat i Montanafår hon plötsligt syn på tre vackra hästar.
Hon stannar och så träffar hon Ee-nees-too-wah-see,
mannen som väntat på henne.
Han välkomnar henne och berättar att hon är väntad.
Katrin får genast träffa blackfeetindianers andliga ledare som
adopterar henne. Hon blir hans dotter och han ger henne namnet
"Blue Sky Woman" - Kvinnan som kommer med förändring.
Börjar ordna resor
Kanske låter det som en saga.
För de indianer som lever i två världar, den moderna
med tvättmaskin, elräkningar och bilar och i den traditionella,
andliga med profetior och visioner är det ingen saga
utan lika verkligt som det synliga. Några månader senare,
hundratals mil från blackfeetindianerna köar Katrin för att
betala på restaurangen i hopi-indianernas reservat i Arizona.
Plötsligt börjar en man prata med henne.
Han pratar som om de kände varandra, trots att
de aldrig träffats tidigare. Mannen undrar hur det
är att komma och besöka reservatet som turist.
Han lyssnar varmt, så frågar han plötsligt om
hon vill anordna små gruppresor till hopireservatet.
Inga stora kommersiella resor, utan resor där resenärerna
skulle komma som inbjudna gäster och lära sig
om hopi-indianernas livsfilosofi, andlighet, historia och
nutida verklighet av dem själva och inte av den vite mannen.
Han vill att de ska få möta hopifolket utan skygglappar, att de
ska få se alla sidor, glädjen, sorgen, kampen och att livet och
människorna har många nyanser även i ett indianreservat.
Hopis anses av många vara den Nordamerikanska indianstam
som bäst lyckats bevara sin egen tradition och kultur.
De beundras av människor över hela världen och
mängder av böcker har skrivits om deras livsfilosofi,
andlighet och profetior. Många vita har missbrukat
hopi-indianernas öppenhet. Därför har de tvingats
stänga många ceremonier för utomstående.
På reservatet råder förbud att fotografera och anteckna.
Resan växer snabbt när Katrin Gunnarsson möter
indianer från andra stammar och reservat.
1998 kommer den första resan med svenska gäster.
Jag och mina elva medresenärer är den fjärde.
Enligt indianerna själva finns det ingen annan
resa som den här i världen.
- Ibland känns allt som jag har och får vara med om
overkligt, men jag känner mig oftast närvarande.
I vår moderna värld ska vi alltid analysera allt
och hitta svaren på allt som händer. I indianerna värld
finns det även plats för det mystiska. De lyssnar på sitt
hjärta. När jag lyssnar på mitt känns det som hänt bra,
säger Katrin Gunnarsson ödmjukt.
Genom prärier och öknar
Vi reser 400 mil med minibuss genom New Mexico,
Arizona, Utah, Colorado, Wyoming, Montana och
in i Kanada. Vi reser i indianerna Nordamerika.
Ett land många inte ser. Själva kallar de landet
de bor i för Turtle Island. Sköldpaddans ö.
De guidar oss på historiska och heliga platser.
De visar sina reservat, skolor och myndigheter. Vi
åkerlängs Klippiga bergen, genom öknar, månlandskap,
skogar, prärier, solnedgångar och döda småstäder.
Vi möter och bor hemma hos de indianer som fortfarande
lever sin livsfilosofi och andlighet i en modern värld.
Enligt Nicholas Peterson Vrooman på Northern
Plains Folkliferesources är det femton procent av
Nordamerikas totalt två miljoner indianer som lever
och följer den traditionella vägen, som han kallar den.
De flesta av dessa lever även i den moderna världen.
- Jag vill som de flesta människor bo i ett varmt hus och
ha tekniska hjälpmedel som gör mitt liv lättare att leva, men
det livet ska levas i balans och med respekt för naturen.
Sakerna jag äger styr inte mitt liv,
säger Darrell Norman, blackfeetindian.
Han och andra berättar att de ofta får frågan om de
vill återvända till livet på prärien, bo i tipi, jaga
och leva som innan den vite mannen kom.
- De indianerna finns också. Det finns dom som inte alls
vill leva i den moderna världen, säger Curly Bear Wagner
och tystnar en stund innan han säger:
- Vi indianer klumpas oftast ihop till en grupp, men det finns
500 olika stammar och de har alla sitt eget språk. Vi är också
2 miljoner individer med ett eget hjärta och en egen hjärna.
Vi har mycket vi delar, men även sånt som skiljer olika oss åt.
Kontrasten är stor. I Europa beundras indianer som gudar.
I Nordamerika betraktas de av många som andra
klassens medborgare. Vi får se deras kamp,
glädje och stolthet, men även problemen, missbruket
och vilsenheten som finns i reservaten. I blackfeetreservatet
är 70% av befolkningen utan arbete. Många reservat är
på pappret egna självständiga nationer, men i verkligheten
är de beroende av pengar från den amerikanska regeringen.
- En fungerande turistverksamhet skulle göra oss
mer ekonomiskt självständiga. Vi skulle kunna ta
kontrollen över våra liv, vår självkänsla och vi skulle
få berätta vår egen historia och hur vi ser på
situationen i världen idag, säger Darrell Norman.
Projekt för miljön
Vi reser utan skygglappar och det är svårt att förstå
varför det är så skräpigt på flera av de reservat vi
besöker. Gamla bilvrak och sopor dumpas
ute i naturen. Det stämmer inte med indianernas
filosofi om vördnad och respekt för naturen.
- Jag förstår att de flesta människor åker förbi reservaten
när de ser ut som de gör. Det finns många förklaringar
till varför det har blivit så här, men de är ingen ursäkt.
Som du har sett har vi stora sociala problem,missbruk
och arbetslöshet. Sophämtning och en vacker trädgård
är något som har kommit långt ner på behovslistan.
Sen slutet av 1800-talet har vi blivit hjärntvättade att
vårt sätt att leva varit fel och det har medfört att även
vi glömt naturen, även vi måste lära om precis som
alla andra människor världen över, säger Darrell Norman.
På de flesta reservat pågår olika projekt för att öka
innevånarnas miljömedvetande. Och som i alla länder
och städer världen över finns det människor
som alltid levt miljövänligt i reservaten.
Ingen värld är svart eller vit.
På ett fik nära slagfältet vid Little Big Horn i delstaten
Wyoming, där indianerna vann sin största seger i kriget
mot de vita erövrarna, sitter Dan Old Elk, crowindianernas
soldansledare och äter bacon och ägg till frukost.
Soldansen är en av de viktigaste andliga ceremonierna
för många av de olika stammarna i Nordamerika.
- Tidigare åkte jag till Europa och berättade om mitt folk
och vår livsfilosofi, men nu har jag inte gjort det på länge
för var jag än kom blev jag behandlad som en gud.
Jag är ingen gud.
Jag lever efter den livsfilosofi som jag lärt mig av mina äldre
och som jag tror att alla människor runt världen en gång
levde efter, respekten för naturen och allt levande.
Jag pratar gärna och delar med mig av det jag lärt mig
och du kan lära mig massor, men se mig inte som en
gud utan som din jämlike, säger Dan Old Elk.
Text och foto: Jan Nordström © 2002