Din webbläsare stöds inte längre! Vänligen upgradera till den senaste versionen!

Ia

Foto av Ia Johannesson

Till minnet av min innersta vän.
Ia Johannesson 1958-2008
ia älskade.
Du finns alltid här.

ia bar en öppen himmel inom sig.
Hon gjorde den här världen bättre.
Vackrare, hoppfullare och vänligare.
ia lyste sönder mörker.
Hon bar det seende hjärtat.

ia bar den tysta kunskapen om att vara människa.
Om ljuset, mörkret och skuggorna där emellan.

ia räddade mitt liv.
Vi lärde känna varandra i slutet av 2002 när jag levde ett mycket destruktivt liv.
Helt utan hopp.
ia arbetade som grafisk formgivare och skulle formge ett bildreportage jag gjort.
Vi sågs på hennes kontor och började arbeta.
Jag trodde att jag lyckades dölja allt mitt inuti, men så sa ia
"Jan, du säger att du mår bra och ler, men hur mår du egentligen bakom allt det där vi människor håller upp?"

Sen tittade hon på mig med ögon av värme och då brast allt och jag vågade berätta allt jag aldrig vågat berätta för någon innan.

I början av 2003 fick ia beskedet att hon hade cancer. Läkarna gav henne max tre månader. ia levde i fem år. Ingen förstod hur det var möjligt. Hon sa "Tiden går inte. Tiden kommer." Den 15 juni 2008 lämnade ia oss. Den 23 september 2008 skulle hon fyllt 50 år. ia är så älskad av så många, många människor över hela vår jord.

Kvar finns ias två fantastiska och underbara söner. ia älskar sina söner större än allt. För alltid. Hon är så lycklig och stolt att hon fått gåvan att bli deras mamma.

ia älskade blommor. Året innan hon dog planterade hon blommor under mitt fönster. Den sjunde maj 2009 var jag så ledsen och saknade ia så. Till slut tog jag mig upp ur sängen och öppnade mitt fönster. I gräset där under låg min grannes sopborste. Den hade ramlat ner från hans balkong. Jag gick ut för att plocka upp den. Jag böjde mig ner för att plocka upp sopborsten och när jag reste mig upp såg jag en ensam röd tulpan. För mig var det ia som sa
Jag finns kvar.
Överallt runt omkring er.
Jag finns i allt levande.
Jag finns i all kärlek.

ia var först och främst människa.
En medmänniska.
En människa med.
En människa som vågade se.
Hon låste inte in människor.
ia gav frihet.
Frihet så att vi vågade vara de vi är.
Med våra styrkor.
Med våra brister.
Jag vågade vara mig själv.
Hon förstod så mycket.
ia kunde lyssna och vara där.
Hon var ärlig.
När livet var lätt.
När livet var svårt.
ia var inte rädd.
Hon delade.
ia fanns.
Hon gjorde allt för att hjälpa och stödja.
ia gav trygghet.
Tröst.
Lugn.
Mod.
Hopp om en bättre värld.
Att det finns så mycket vackert.
Att det i allt mörker finns miljader stjärnor.
Så mycket ljus.
Så mycket godhet.
Så många människor som försöker
göra vår värld bättre och medmänskligare.
ia var en av dem.

ia är en av de positivaste människor jag träffat.
Inget, inget var omöjligt.
Hon brann.

Skrattade och grät.
ia levde med lusten att leva.
Nyfikenhetens frihet flög i henne.
Hon lärde mig så mycket.
Varje ögonblick.
ia gav mig så mycket.
Mer än mest.
Mer än alla vad alla världens ord och språk kan nå.
De är för små.
ia, tack för att du blev min vän, min själs innersta vän.
För att du fanns.
Att jag fick gåvan att lära känna dig.
För att du gick vid min sida.
För allt du gav mig.

För att du räddade mitt liv.
Allt.

ia arbetade som grafisk formgivare.
Allt hon gjorde bar hjärtats kärlek.
Så vackert.
Levande.
ia hade kunder och uppdragsgivare runt hela världen.
Hon formgav mina sex första böcker.
Mina tre första utställningar.
Den här hemsidan och så mycket, mycket mer.

När vi arbetade tillsammans var vi ijan.
ia + jan = ijan

Vill du hedra ia på något sätt.
Var en människa som älskar och ser.
En människa som inte blundar.
Försök göra något för en medmänskligare,
bättre och vackrare värld.
Hoppfullare.
Fullare av kärlek.
Älska människor, djur och natur.
Var rädd om dom.
Hjälp och stöd dom.
Bär dom ömt, se dom och vårda dom.
Våga finnas där.
Våga vara ärlig.
Våga att säga ifrån när du tycker något är fel.
Skratta och gråt.
Se ljuset.
Se skuggorna.
Se mörkret.

Se färgerna.
Lev.
Försök.
Ge inte upp.
Stäng inte din dörr.
Var nyfiken.
Det blir aldrig för sent.
Det var ia.
ia älskade.

Jan Nordström, Kalmar den 3 augusti 2009.