Din webbläsare stöds inte längre! Vänligen upgradera till den senaste versionen!

Ätstörningar - anorexi, bulimi, idrottsanorexi, träningsanorexi, överdriven träning, träningsmissbruk, ortorexi

Hej, först vill jag säga till dig som drabbats att du har inget att skämmas över, vare sig du är ung eller gammal - tjej, kille, kvinna, man eller hur du vill benämna just dig. Vi är människor och vi kan alla få ont eller skadas i själen. Du är inte ensam. Ge inte upp. Det finns hjälp, stöd och andra människor som kan förstå och vill och kan hjälpa dig. Det går att må bra igen trots att det inte känns så nu. Jag säger detta av egen erfarenhet. Det finns hopp. Det går att bli fri och att må bra igen - var inte rädd för att söka hjälp och stöd. Du är inte ensam. Ge inte upp! Jag önskar dig allt fint. Var rädd om dig!

Ätstörningar - det finns en rad olika ätstörningsdiagnoser med olika kriterier. För er som
vill läsa mer om dessa finns information b.la. på Frisk & Fri - Riksföreningen mot ätstöriningar eller Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS) hemsida. På dessa sidor finns även mycket stöd och hjälp att få. Du finner länkar till dessa två hemsidor och fler allra sist i denna text. 

I mitt fall var det en kombination av anorexi (självsvält), bulimi (hetsätning) och en överdriven träning - ett träningsmissbruk med mycket strikt kosthållning. Namn som brukar dyka upp för att beskriva detta tillstånd är exempelvis träningsanorexi, idrottsanorexi eller ortorexi, men som jag skrev ovan - mer information om olika kriterier, namn och diagnosbedömingar finns exempelvis på hemsidorna jag tipsade om här ovan.

Anledningar till att man kan drabbas av ätstörningar och "träningsmissbruk" kan vara många och en ha flera orsaker. Det forskas i ämnet och det finns olika teorier om varför man drabbas, exempelvis den psykosocial utvecklingsmiljö, som familj och uppväxtmiljö. Genetik- man kan ha en ärftlig sårbarhet för ätstörning. Samhällsideal och mediebilden som påverkar. Det kan vara traumatiska upplevelser, låg självkänsla. Många som insjuknar har mycket höga krav på sig själva och är även väldigt självkritiska. Men som sagt - det finns olika forskningsteorier orsakerna till varför man drabbas. Orsakerna kan vara flera och en kombination av flera orsaker. Det viktiga är att det går att bli fri och att må bra igen.

Att ha en ätstörning eller vara fast i utseendefixering och "träningsmissbruk" behöver inte synas, utan kan också finnas bakom exempelvis en extremt vältränade kropp eller i en kropp som ser ut att vara frisk.

Innan jag fortsätter vill jag understryka att jag inte är något utbildad psykolog eller psykoterapeut. Det jag har är min egen erfarenhet av att själv ha varit sjuk - och av att må bra igen. Jag talar utifrån mina egna erfarenheter. Genom åren har jag även fått förtroende att ta del av många andra drabbade och deras anhörigas berättelser. Dessa kontaker började när jag 2006 gav ut boken "Innanför", där jag beskrev min kamp mot olika ätstörningar. Du kan läsa mer om boken "Innanför" längre ner i denna text.

Berätta för någon du känner förtroende för om hur du mår. Och om personen du vågat öppna dig för av någon anledning inte kan ta emot det du berättar - våga öppna dig igen och berätta för någon annan. Och om det inte heller känns bra - våga igen och igen...
Första gången jag vågade öppna mig och berätta om detta (i början av 90-talet), kunde inte personen jag berättade för ta emot detta på ett bra sätt. Det gjorde att jag slöt mig och bestämde mig för att aldrig berätta igen för någon, vilket medförde att jag mådde sämre och sämre och att flera år av mitt liv blev väldigt tunga och svåra. Så av egen erfarenhet säger jag detta - gör inte som jag gjorde. Stäng inte in detta i dig själv, utan berätta och sök hjälp! År 2002 träffade jag min vän Ia Johannesson och på grund av hennes varma och medmänskliga personlighet vågade jag berätta för henne om hur jag egentligen mådde. Det var en sådan befrielse. Det räddade mitt liv. Ia hjälpte mig sedan att söka professionell vård via landstinget. 

Du kan även söka kontakt med exempelvis "Frisk & Fri - Riksföreningen mot ätstörningar". Alla som är engagerade här har själva varit drabbade - men sedan blivit friska. Se de har alltså alla egen erfarenhet och kan förstå. På föreningens hemsida finns mycket hjälp och stöd att få. Här finns en b.la. chat, mentorskap och information om olika ätstörningar och om hur du söker professionell hjälp och mycket mer (även för dig som är anhörig eller vän till någon som har drabbats av en ätstörning). Jag har tidigare arbetat ideellt som mentor i Frisk & Fri. Så här beskrivs mentorskapet på föreningens hemsida "En mentor är en person som tidigare haft en ätstörning och är frisk och fri sedan minst två år tillbaka eller en person som har erfarenhet av att vara närstående. Mentorn fungerar som ett stöd, bollplank och komplement till vård. En mentor kan vara till stöd bland annat genom att lyssna och dela med sig av sina egna erfarenheter på väg mot friskhet." Länken till Frisk & Fri:s hemsida och andra finner du allra sist i denna text. (Själv har jag för tillfället inte möjlighet att arbeta som mentor, men kommer kanske åter göra det i framtiden).

Det är viktigt att du söker professionell hjälp eller ber någon hjälpa dig med att ta kontakt. (Se länktipsen om hur som finns allra sist i denna text). Personligen fick jag hjälp och stöd av Olle Berger, leg psykoterpeut på Landstinget i Kalmar län. När jag var 17-18 år hjälpte min mamma och syster även med att komma till Värmlands landstings ungdomsmottagning Druvan i Karlstad. Även där fick jag fin hjälp.

Du som är anhörig eller vän. Våga närma dig och fråga hur det är. Lyssna. Visa ditt hjärta och din omtanke. Du kan trots detta kanske mötas av "allt är bra med mig" eller av ilska. Skammen kan var stor och stark för den som är drabbats. Kroppsuppfattningen och spegelbilden hos den som drabbats kanske inte heller stämmer överens med verklighten. Den drabbade ser och känner något helt annat när den ser sig själv i spegeln. Det kan ta tid att nå fram och in och för att den drabbade ska våga öppna sig och berätta om detta. Försök hjälp den drabbade till professionell hjälp och att exemplevis ta kontaktt med Frisk & Fri - Riksföreningen mot ätstörningar. Här finns även stöd för dig som närstående och vän (länkar till olika hemsidor finns allra sist i denna text). Var rädd om dig och tack för att du bryr dig om din anhörige eller din vän.

Hur jag drabbades och hur jag blev frisk. Jag blev sjuk när jag var sjutton år (Jag är född 1973). Det tog arton år för mig innan jag helt vågade berätta och öppna mig och sluta skämmas. Det var först då jag blev frisk. För mig handlade om att jag inte tyckte att jag dög som jag var eller som jag såg ut. Jag funderade även mycket på hur jag skulle vara som man. Jag hade även varit med om saker i mitt liv, som jag inte vågade eller kunde berätta om. Detta och andra saker fick mig att må dåligt psykiskt, men jag trodde att eftersom jag var kille och man, så skulle jag inte prata om min oro, osäkerhet och att jag inte mådde bra inuti. Träningen och maten blev min drog för att döva ångesten och sorgen jag kände. Det var först när jag började gå i terapi (dynamsik insiktsterapi) hos leg psykoterapeuten Olle Berger på landstinget i Kalmar län och då kunde och vågade gå till botten av varför jag mådde så dåligt som jag blev fri från ätstörningen. Jag hade även min vän Ia som hade kunskap om ätstörningar sedan tidigare och som därför kunde hjälpa och stödja mig. Det var även Ia som som jag för första gången berättade allt för (som jag skrivit om tidigare i denna text). Det finns olika former av terapier och behandlingar. Dynmiskt insiktsterapi var den form som passade och hjälpte mig. Det viktiga var även att jag kände förtroende för Olle. Jag kände tillit till honom. Jag har Olle och Ia att tacka för att jag blev frisk. Vår personkemi stämde. Ia och Olle lyssnade verkligen på mig och höll hoppet levande och de kom även med förslag på lösningar. Våra samtal hade en enormt läkande kraft. Jag har alltid varit en funderade och kännade person och tänkt mycket på de stora existinsiella livsfrågor och varför vår värld är som den är. Olle och Ia sa även åt mig "på skarpen", att nu måste jag äta eller vila eller sluta träna, för om jag inte gör det kommer det att gå mycket illa för mig - att jag rent av kunde dö. Jag förstod då på deras reaktioner att mitt tillstånd verkligen var allvarligt. De berättade exempelvis även för mig vad som rent biologiskt hände i min kropp och med mig om jag inte åt eller vilade eller om jag forsatte att förstöra min kropp med den desktrutiva form av träning jag ägnade mig åt. Ibland blev jag även inlagd på sjukhuset för att få vård. Det var många år av mitt liv som jag levde i detta fängelse, därför har jag valt att berätta min historia för att kanske hjälpa någon annan. Att göra något ljust av allt mörker. Och för att tacka Ia, Olle, min mamma, pappa, syster, bror och deras familjer och alla andra som hjälpt mig att må bra igen. Tack!

2006 skrev jag diktboken "Innanför" som handlade om mina erfarenheter av ätstörningar och träningsmissbruk och jag började även att föreläsa. Genom åren har jag även
medverkat i många intervjuer i press, tv och radio, exempelvis Dagens Nyheter, Aftonbladet, Dagens Industri, SvD, TV4 Nyhetsmorgon, Go'kväll (SVT), Karlavagnen (P4), Ekot (P1) med flera. Här på denna hemsida kan du ta del av en några av dessa under rubriken "Om" och underrubriken "Media om Jan Nordström" (Direktlänk dit finns här i slutet av texten). Killar, tjejer, män, kvinnor och personer som definerarer sig på andra sätt än utifrån sitt kön har efter att ha tagit del av min berättelse via mina böcker (*), föreläsningar eller medverkan i media hört av sig till mig för att få tips på stöd och hjälp så att de kan bli fria från sin ätstörning eller för att dela sin egen berättelse med mig. Anhöriga, idrottsledare, lärare, rektorer, arbetsgivare, gymägare med flera har även hört av sig till mig för att fråga om råd om hur de kan hjälpa och stödja en person som drabbts av detta.
(*) förutom i boken Innanför, skriver jag även stycken om ätstörningar i böckerna Tillsammansheten och Hemligheten. I Tillsammansheten skriver även exempelvis min terapuet Olle Berger och forskaren Tabita Björk. Du kan läsa mer om dessa under rubriken "Böcker" här på hemsidan. Direktlänk dit till finns här i slutet.

Jag får ibland frågor om vad jag tycker om olika träningsformer, kost och dieter.
 Vad som är bra, vad som är dåligt. Detta är inget jag känner att jag kan uttala mig om, b.la. eftersom jag inte har utbildning i detta. Det jag berättar om i böckerna, när jag är ute och föreläser eller medverkar i intervjuer kring dessa frågor är när träningen och maten blir något destruktivt och vad som fick mig personligen att må bra igen. Själv mår jag nu bra av att träna och äta - och att vila. Eftersom jag var sjuk i ätstörningar under så många år, har min kropp tagit mycket stryk och därför fungerar exempelvis min mage på ett speciellt sätt, så jag har fått hjälp och tips av utbildade personer med detta - sedan har jag fått prova och känna efter och  vad den och jag mår bra av vad gäller träning och kost.

Den enda killen eller mannen i världen som drabbats av ätstörningar?
Jag blivit kontaktad av många killar och män som är fast i dessa helveten. Den äldsta är sjuttiofyra år och den yngsta elva år. Några av de som kontaktat mig är manliga "kändisar" inom idrotts- och nöjesvärlden. De har berättat att de skämdes för att själva berätta, eftersom de var rädda för att anses att exempelvis vara omanliga eller att de ska bli lämnade ensamma. De säger att innan de läst eller hört mig föreläsa "endast" hade hört talas om tjejer och kvinnor som berättat om hur det är att leva i dessa helveten och därför trodde de att de var "den enda killen eller mannen i hela världen som drabbats av en ätstörning" och att det därför var "något fel på dem". Många uttrycker en oro och rädsla att bli ansedda för att vara "svaga" och "omanliga" om de berättar. 

Jag avslutar som jag började denna text. Du har inget att skämmas över, vare sig du är ung eller gammal - tjej, kille, kvinna, man eller hur du vill benämna just dig. Vi är människor och vi kan alla få ont eller skadas i själen. Du är inte ensam. Ge inte upp. Det finns hjälp, stöd och andra människor som kan förstå och vill och kan hjälpa dig. Det går att må bra igen trots att det inte känns så nu. Jag säger detta av egen erfarenhet. Det finns hopp. Det går att bli fri och att må bra igen - var inte rädd för att söka hjälp och stöd. Du är inte ensam. Ge inte upp! Jag önskar dig allt fint. Var rädd om dig!

Med värme / Jan Nordström

Länkar: 
Frisk & Fri - Riksföreningen mot ätstöriningar
Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS)
1177 Vårdguiden
Boken Innanför och övriga utgivna böcker av Jan Nordström
Media om Jan Nordström